Fortfarande mycket jämt

De två presidentkampanjerna har ännu inte riktigt kommit igång än. Mitt Romney är nu i Florida och kampanjar men Obama fortsätter att arbeta med efterdyningarna av stormen Sandy. I dag är han ute tillsammans med New Jerseys republikanske guvernör och ser på den förstörelse som drabbat delstaten. I nyhetsrapporteringen har guvernören uttryckt stor tacksamhet till Obama och tycker att administrationen har gjort ett bra jobb under denna storm. Uttalandet har diskuterats en del i media i och hur det kan påverka att en republikansk guvernör berömmer Obamas ledarskap nu när det inte är många dagar kvar tills valdagen.

De senaste opinionsundersökningarna visar att det fortsatt är ett mycket jämt lopp mellan de två kandidaterna. Kampen tätnar i Florida och Ohio samtidigt som det verkar vara så att Romney åter tar upp kampen i stater som han tidigare lämnat (för att det då såg ut som att Obama säkert skulle vinna). Bland annat har Romneykampanjen köpt in mer reklamtid i Pennsylvania. På vår väg från Ohio till Washington DC kommer vi passera genom Pennsylvania och se ifall tempot stegrats där eller inte.

Mitt Romney packar burkar

Presidentkampanjerna har nu mer eller mindre stannat av. Varken Obama eller Romney är ute och kampanjar i vanlig mening. Obama är tillbaka i Vita huset och för Mitt Romney så har kampanjhändelserna blivit mer av insamlingsplatser för mat och kläder.

Orkanen Sandy som nu kallas för superstorm har radikalt förändrat fokus under de senaste dagarna. TV-tiden som innan användes för att analysera de båda kandidaternas uttalanden och framträdanden har nu riktats om till att rapportera om stormens väg och nu mer om hur stormen slog till  och vad som nu görs för att få ordning på elförsörjning, öppna upp vägar och hantera de stora översvämningar som bland annat drabbat New York.

I dag besökte vi ett event som från början skulle vara ett vanligt Victory Rally med Mitt Romney och som nu blev en insamling av matkonserver. Romney var sedan med och tog emot all den mat som anhängarna hade samlat in, la ner det i lådor som sedan skulle skickas vidare till östkusten. Under tiden spelade ett country-band på scenen. Många av deltagarna var trots tanken att det inte skulle vara en politisk aktivitet ändå intresseradeav att berätta varför man röstar på Romney och inte Obama. Som många andra är det igen ekonomin och jobben som är det som prioriteras.

Hur kampanjerna kommer utvecklas efter att livet så sakta återgår till det normala i de stormdrabbade områdena får vi se. Frågan är ifall de hinner komma igång igen innan valdagen, det är ju nu endast en vecka kvar tills amerikanarna ska välja vem som ska leda dem de kommande fyra åren.

Nationellt nödläge

Några dagar innan vi lämnade Florida för tio dagar sedan började nyheterna rapportera om inkommande oväder. Sedan dess ovädret växt och växt och orkanen Sandy ser nu ut att bli det värsta oväder som drabbat USA på flera decennier.  Hundratusentals människor har tvångsevakuerats från New York och i stora delar av östkusten har folk uppmuntrats att frivilligt ge sig av. Stormen kommer kosta människoliv, liksom miljardtals kronor i återuppbyggnad och räddningsarbete.

I takt med att orkanen tilltagit i styrka har nyheterna under dagen sakta övergått från att diskutera effekterna på presidentvalet till ren katastrofrapportering. När människors liv är i fara och städer riskerar att svämmas över blir den politiska kampen plötsligt ganska futtig. Kampanjerna ställer också in fler och fler events efterhand. Min känsla är att valrörelsen för presidentkandidaterna i stort kan vara över nu. 

Rent politiskt är det naturligtvis svårt att säga vad orkanen får för konsekvenser. Som president vinner Obama på att vara nationens samlande kraft, men är samtidigt den som får bära hundhuvudet om katastrofhanteringen fungerar dåligt. Minns hur orkanen Katrina blev en stor belastning för George W Bush. Mitt Romney har en undanskymd roll för närvarande, men får i periferin kritik för att i primärvalskampanjen lovat att skära ner katastrofberedskapen med sex miljarder. En annan belastning är Romneys raljerande över Obamas miljöengagemang på Republikanernas partikonvent, där han sa att "Obama promised to begin to slow the rise of the ocean, I promise you jobs".

Orkanen Sandy är ytterligare ett exempel på det extremare väder som följer av global uppvärmning. Än är det troligen för tidigt att göra politik av ovädret, men när orkanen har lagt sig får man hoppas att debatten inte enbart handlar om katastrofhantering utan också om hur framtida oväder kan förebyggas.

Nationellt nödläge

Några dagar innan vi lämnade Florida för tio dagar sedan började nyheterna rapportera om inkommande oväder. Sedan dess ovädret växt och växt och orkanen Sandy ser nu ut att bli det värsta oväder som drabbat USA på flera decennier.  Hundratusentals människor har tvångsevakuerats från New York och i stora delar av östkusten har folk uppmuntrats att frivilligt ge sig av. Stormen kommer kosta människoliv, liksom miljardtals kronor i återuppbyggnad och räddningsarbete.

I takt med att orkanen tilltagit i styrka har nyheterna under dagen sakta övergått från att diskutera effekterna på presidentvalet till ren katastrofrapportering. När människors liv är i fara och städer riskerar att svämmas över blir den politiska kampen plötsligt ganska futtig. Kampanjerna ställer också in fler och fler events efterhand. Min känsla är att valrörelsen för presidentkandidaterna i stort kan vara över nu. 

Rent politiskt är det naturligtvis svårt att säga vad orkanen får för konsekvenser. Som president vinner Obama på att vara nationens samlande kraft, men är samtidigt den som får bära hundhuvudet om katastrofhanteringen fungerar dåligt. Minns hur orkanen Katrina blev en stor belastning för George W Bush. Mitt Romney har en undanskymd roll för närvarande, men får i periferin kritik för att i primärvalskampanjen lovat att skära ner katastrofberedskapen med sex miljarder. En annan belastning är Romneys raljerande över Obamas miljöengagemang på Republikanernas partikonvent, där han sa att "Obama promised to begin to slow the rise of the ocean, I promise you jobs".

Orkanen Sandy är ytterligare ett exempel på det extremare väder som följer av global uppvärmning. Än är det troligen för tidigt att göra politik av ovädret, men när orkanen har lagt sig får man hoppas att debatten inte enbart handlar om katastrofhantering utan också om hur framtida oväder kan förebyggas.

Fullträff

Vid 12 idag anländer vi till Cincinatti, Ohio. Det har visat sig vara en fullträff. Ohio har blivit den tveklöst viktigaste delstaten i det här valet och båda kandidater satsar nu på sydvästra Ohio. Mitt Romney kommer hit imorgon, Obama i övermorgon och den 2:e november kommer Romney tillbaka igen. Längre fram än så sträcker sig inte presidentvalskampanjernas planering.

"Vi satsar på presidentvalet 2016"

Vi träffade honom på en pub lite utanför Durham i North Carolina. Jason Melehani forskar om dagarna och kampanjar för det Libertarianska partiets presidentkandidat Gary Johnsson resten av tiden.

-          Mitt liv är just nu jobb och valrörelse.

Jason kommer från Kalifornien och växte upp utanför Sacramento. Hans pappa kommer från Syrien och hans mamma från Iowa. Det var på skolan i Kalifornien som hans politiska intresse vaknade. I hans stad var det många som använde droger, det fanns ingenting för ungdomarna att göra, inga aktiviteter så många föll in i ovanan att använda droger. Vissa åkte dit mer än andra. På hans skola hade man en nolltolerans för droger och detta ledde till att många ungdomar stängdes av och skickades till andra skolor. Detta gjorde inte att drogproblemen minskade. Jason lyckades få skolan att ändra på sin policy, där de ungdomar som ertappades skulle få mer hjälp att komma bort från sitt drogberoende i stället för att bara få en avstängning. Ett stort och viktigt steg för honom.

Den amerikanska politiska kartan är väldigt uppdelad. Jason var från början en del av republikanerna och han tyckte att det fanns kandidater, som exempelvis Ron Paul som skulle kunna vara ett bra alternativ att rösta på. Men mellan Obama och Romney ser han mycket få skillnader.

-          Det är många som känner att det skulle behövas ett tredje alternativ i den amerikanska politiken.

Jason berättar att det i flera undersökningar visar att ungefär 2/3 skulle kunna tänka sig att rösta på ett tredje alternativ.

-          Många, speciellt republikaner, brukar uttrycka det så att vi tar röster från republikanerna eller demokraterna och göra att den andra sidan vinner.

Det amerikanska politiska systemet är inte byggt för tre partier. Jason berättar att man verkligen kämpar i underläge. Alla som jobbar i valkampanjen gör det på ideell basis, ingen får betalt från kampanjen. Budgeten för deras presidentkandidat Gary Johnsons kampanj ligger på 3 miljoner dollar vilket i jämförelse med Obamas och Romneys kampanjer är ingenting. Faktum är att kampanjerna för vem som ska bli guvernör i North Carolina ligger för de två huvudkandidaterna på runt 7 miljoner dollar.

Gary Johnson som är det Libertarianska partiets presidentkandidat har tidigare varit republikansk guvernör i New Mexico och har som Liberarianska partiets kandidat hjälpt till att stärka partiets rykte.

-          Tidigare har en del avfärdat oss för att vi skulle vara allt för extrema i våra åsikter, men med Gary Johnson så tänker många färre så om oss.

Men att det skulle finnas en chans för Johnson att nå vita huset tror inte Jason på. I stället har man andra, mer långsiktiga mål, med sin kampanj.

-          Vi jobbar för att kunna komma över 2 % gränsen så att vi automatiskt finns med på valsedeln till nästa val. Men vi satsar också på att komma över 5 % vilket skulle ge oss tillgång till statliga pengar som skulle öka vår budget till 90 miljoner dollar.

Jason berättar att med en så utökad budget skulle man fortfarande ligga långt efter kampanjerna från demokraterna och republikanerna, men man skulle kunna se till att få en helt annan synlighet.

-          Vi skulle då få råd att köpa annonser i TV och radio.

Om de lyckas få över 5% av rösterna och på så sätt få tillgång till mycket mer pengar för en kommande kampanj så tror Jason att partiets kandidat skulle kunna ha en riktig chans 2016. Han berättar att det är många som är trötta på dagens två alternativ och att det skulle behövas ett tredje alternativ som skulle kunna vitalisera den amerikanska politiken.

Han menar att det Libertarianska partiet skulle kunna samla människor som gillar republikanernas ekonomiska politik men som mer håller med demokraterna när det kommer till sociala frågor.

Om fyra år är det dags igen för USA att välja vem som ska sitta bakom skrivbordet i Washington DC och styra världens enda kvarvarande supermakt. Framtiden får utvisa ifall det då kanske är en libertariansk kandidat som tar över posten.

Ändrade planer

Mitt Romney har vinden emot sig. Bokstavligt talat. De kampanjmöten vi skulle gå på i Virginia är alla inställda på grund av orkanen Sandy. Så därför beger vi oss nu direkt mot Ohio istället, vilket är en rejäl bilresa på runt 10 timmar utan pauser. Dags att njuta av det amerikanska landskapet!

Hiphip-politik

Gräsrotsengagemanget i USA fortsätter att imponera. North Carolina Central University (NCCU) är ungefär en fjärdedel så stort som Lunds men hade idag ett stort kampanjmöte för Barack Obama. På en parkeringsplats på universitetsområdet hade en liten scen byggts upp och flera hundra studenter samlades för att lyssna på politiska tal och skriva upp sig för frivilligarbete. Under de två timmar som vi väntar på talen dunkar hiphopmusik ur högtalarna och DJ:n avbryter emellanåt för korta politiska budskap. Det sker spontana dansframträdanden hela tiden.

NCCU grundades som en skola enbart för svarta och historiens vingslag märks tydligt. Vi är i stort sett de enda med vit hudfärg på plats. Att vi bär skjorta och prydliga jeans gör att vi sticker ut än mer. Ta en titt på bilderna här nedanför så förstår ni nog varför. Det märks att vi är väldigt långt borta från politiska möten hemma i partisverige.

Folk börjar tröttna?

Sitter på ett café i Raleigh i North Carolina och dricker en kopp kaffe. När vi planerade vår resa var North Carolina en av de stater som många trodde att den stora striden skulle stå i. Men nu några månader senare har många redan sagt att det troligen kommer bli en seger för Romney här. Aktiviteterna och kampanjerna är inte lika intensivt som i Florida där kampen fortfarande är i full fart. Detta har gjort att vi fått möjlighet att träffa många människor som inte är lika politiskt engagerade. Många är trötta, dels på den politiska kampanjen som pågått i snart över 1,5 år och dels för att man inte tror att det kommer bli en stor skillnad mellan även fast amerikanerna skulle rösta på en ny president.

Troligen kommer det bli en delad kongress där demokraterna har majoriteten i den ena kammaren och republikanerna har majoritet i den andra. Många tror att den politiska låsningen mellan de två stora partierna kommer att fortsätta och mycket kommer inte kunna genomföras på grund ut av de politiska låsningar som nu finns i Washington.

Man är trött på kampanjerna och alla reklamannonser. Kanske är det så att man önskar sig ett nytt politiskt landskap. Dagens system är byggt för två stora partier som växlar mellan att ha makten. Kanske skulle USA må bra av fler partier, kanske inte åtta som vi har i Sverige, men i alla fall ett tredje. Med ett nytt alternativ skulle kanske också många av de runt 40% av amerikanerna som inte röstar också göra det.

Obama bashar, Romney blickar framåt

Nu har vi lämnat Florida och landat i North Carolina. Intrycket från Miami är att Romneys valkampanj har vind i segeln, att den syns mer på radio och tv samt att den har en positivare och mer framåtblickande ton. På radio spelas Romneys reklam så ofta att vi båda omedvetet lyckats memorera den.Budskapet är tydligt:  ”I will tell you how I can create 12 million new jobs”. Obamas reklamer i Miami har å andra sidan nästan enbart varit negativa. Romney porträtteras som en girig miljonär och hans 47-procent-uttalande utnyttjas friskt. I år är det Romney som kampanjar för ”hope” och ”change”.

Det betyder inte att det saknas Obama-bashing, tvärtom. Olika intresseorganisationer och lokala politiker attackerar honom stenhårt. Längs motorvägen finns skyltar där Obama bugar inför oljeshejker och budskapen är i stil med ”Save America, vote him out” eller ”Obama or America, you can’t have both”. På teve har någon lokal krösus köpt reklamtid för att prata om USA:s väg mot socialism. Därtill finns också den direkt konspiratoriska anti-Obamarörelsen. ”Obamas America”, en bok som driver tesen att presidenten drivs av ett antikolonialt hat mot USA och därför försöker köra landet i botten, toppade ett tag New York Times bästsäljarlista. Så Romney behöver inte driva en negativ kampanj, så många andra gör det redan för honom.

Det här är naturligtvis ett problem för Obama. Antingen får han undvika negativt kampanjande men får då möte en motkandidat som inte får sina dåliga sidor belysta eller så får han själv sköta smutskastandet. Just nu verkar han valt det senare. För en president som gått till val på att ena USA och arbeta över partilinjer känns det som en farlig taktik. Men frågan är om han har något val.

Bilderna från Obamarallyt

”Jag hade hopp om Obama”

Vi träffar honom i ett köpcentrum i södra Miami. Han bär jeans och en Romney – Ryan kortärmad tröja och visar stort intresse för Europa och Sverige. Steven McDuffie är 23 år och föddes på en amerikansk flygbas utanför Bremen i Tyskland. Han berättar att hans familj är konservativ och röstar republikanskt, men samtidigt så ser han sig som mycket liberal när det kommer till sociala frågor.

-          Om du är gay och vill gifta dig, så spelar det ingen roll för mig. Även fast det kanske går mot min religiösa övertygelse.

-          När Obama valdes hade jag också hopp om att han skulle kunna åstadkomma mycket. Men även fast han hade en demokratisk kongress så tröttnade amerikanerna efter två år och skaffade sig majoritet i representanthuset.

Steven berättar att President Obama inte fått igenom en budget sedan republikanerna fick majoriteten i det ena av de två husen som finns i den amerikanska kongressen. Han menar att de senaste två årens politiska låsningar i Washington visar på dåligt ledarskap.

När Mitt Romney var guvernör i Massachusetts så hade han en 87 procentig demokratisk majoritet i delstatskongressen, men han lyckades ändå se till att få på plats en sjukvårdsreform, få igenom budgetar och jobbat tillsammans över partigränserna.

Ett bra ledarskap är det som Steven saknar mest från Obamas sida.

-          Han har ingen plan framåt.

För honom är den viktigaste frågan ekonomin och jobben. Sociala frågor är också viktiga precis som miljöfrågan. Men ifall människor inte har ett jobb och inte kan få mat på bordet så kommer de inte bry sig om miljön eller de sociala frågorna.

-          Det är ekonomin och jobben som måste komma först, allt annat kommer senare.

I den sista TV-debatten där de två kandidaterna möttes innan valdagen så handlade det om utrikespolitik. För Steven handlar det om att USA måste visa styrka igen. Han tycker att USA och Obama gjort en ursäktsresa över världen och att han bugar sig till bland annat Saudiarabien.

-          Presidenten ska inte buga sig för världen utan vara den som leder den.

USA måste bli tydligare mot världen om vad som gäller och man måste bli tydligare i sitt ledarskap. Detta är något som han tycker att president Obama saknar och något som Mitt Romney skulle kunna föra tillbaka till Vita Huset.

Det är nu mindre än två veckor kvar tills valet är över och tiden fram till dess kommer Steven att kampanja, knacka dörr och ringa telefonsamtal för att se till att det blir ett nytt ledarskap i Vita Huset. Även fast tonen är ganska så hård mellan de två politiska lägren.

-          När vi stod och kampanjade på universitetet kom det fram några och rev ner våra skyltar och stampade på dem. Jag har också träffat väljare som inte vågar berätta vem de röstar på för att man inte vill stöta sig med grannarna.

Steven McDuffie är en del av många unga i Miami som engagerat sig i Romney-kampanjen. De vi träffade senare på kvällen var alla trötta på att de inte kunde få jobb och ville alla se till att det skulle ske en förändring. Kanske har lite av den entusiasm som Obama lyckades skapa för fyra år sedan smittat över till hans motståndares kampanjlag, för de vi träffade var i alla fall redo att kämpa in i det sista och inte minst Steven McDuffie.

På kampanjmöte med Barack Obama

11 000 personer kom för att se USA:s president Barack Obama som talade i Delray Beach en timme norr om Miami. Det var en tidig morgon och jakten på slutet av kön som ledde in till tennisarenan där Obama skulle tala var nästan löjlig. En rejäl morgonpromenad blev det för att hitta slutet och sedan följa kön hela vägen tillbaka till ingången.

Stämningen var verkligen på topp och de jubel och applåder som skakade arenan går inte att jämför med något politiskt event i Sverige, trycket är verkligen helt annorlunda. Den talare som introducerade Obama var restaurangägaren Scott Van Duzer som gjorde sig känd för att ha gett presidenten en rejäl björnkram.

Under talet passade Obama på att berätta om hur Mitt Romney hela tiden ändra sina åsikter. Han byter fot dag för dag var budskapet och Obamakampanjen kallar detta för Romnesia (ordlek på minnesförlus) men konstaterar också att med Obamacare (Obamas sjukvårdsreform som kritiserats hårt av republikanerna och Mitt Romney) skulle täcka denna typ av minneskomplikation.

En häftig upplevelse och man förstår varför event som dessa gör att folk kan tänka sig att kavla upp ärmarna och ge sig ut och volontärarbeta för kampanjen.

Bilder kommer snart!

Benghazi som slagträ

Precis hemkomna från den tredje och sista presidentvalsdebatten med tema utrikespolitik. Obama har verkligen lyckats återhämta sig från den katastrofala första debatten och verkar enligt de första mätningarna tagit hem en svag seger. Där vi befann oss, på Republikanernas debate watch party var tongångarna som väntat annorlunda. Här hurrades det friskt när Romney fick in sina punchlines och buropen duggade tät under Obama. Att partyt hölls på en tysk pub med trevliga ölpriser bidrog nog också till stämningen.

De vi pratade med på förhand lyfte alla fram attacken i Benghazi som den absolut största frågan. För Republikanerna är händelsen ett tecken på att USA tappat respekt i omvärlden och Obama anklagas för att vara vek och ursäktande mot terroristerna. Från demokratiskt håll lyfts å andra sidan Romneys snabba kritik mot presidenten upp som ett tecken på dåligt ledarskap. Båda sidor svingar vilt med terrorattacken som ett slagträ för att vinna Vita Huset. Samtidigt känns det inte som att någon är intresserad av händelsen i sig själv, snarare utnyttjas den för att förstärka de argument som båda sidorna redan använder mot varandra.

På det stora hela bjöd debatten på få överraskningar. Precis som i Sverige vinns inga val på utrikespolitik så båda kandidaterna gjorde sitt bästa för att försöka prata viktigare frågor istället. Det blev mycket ekonomi men också en del utbildning. Främst blev det jobb, jobb och så lite statsskuld. Båda kandidaternas grundfilosofi, att det krävs ett starkt USA som kan leda världen, kräver också en stark och livlig ekonomi.

Största skillnaden mot 2008 års debatt måste vara att mänskliga rättigheter var helt frånvarande i debatten. Efter Bushåren rådde en livlig diskussion om tortyr, integritetskränkande lagar och om Guantanamolägret. Obama har gått ytterligare ett steg längre genom att använda förarlösa flygplan (drönare) för att döda misstänkta terrorister utomlands. Till och med infödda amerikaner har på detta sätt avrättats utan någon rättegång. Romney fick en fråga om drönare och konstaterade kort att han delade presidentens uppfattning på det området. Många vi talat med, såväl demokrater som republikaner, ser dock drönarna som ett stort problem och en stor rättighetskränkning. I media är frågan död.

Debattrundorna slut och valet går därmed in i sitt absoluta slutskede. Denna tredje och sista debatt lär inte påverka valrörelsen nämnvärt. Nu är det istället upp till de båda kandidaternas valkampanjer att försöka förändra valvindarna och då lär utrikesfrågorna snabbt glömmas bort igen.

I väntan på debatten

Nu är det inte många timmar kvar till den sista TV-sända debatten mellan de två kandidaterna. En debatt som med dött lopp i opinionsundersökningarna kan vara avgörande för vem som tar hem segern den 6:e november.

Kvällen kommer att till största del ägnas åt utrikespolitik, något som i svenska ögon kanske kan te sig något underligt. I den svenska valrörelsen har utrikespolitik oftast inte en speciellt framträdande roll. Men för ett land som ser sig själva som världens sista supermakt är utrikespolitiken något som inte bara handlar om USA relation till omvärlden utan också om den amerikanska självbilden.

Båda kandidaterna är självklart i full fart med de sista förberedelserna inför kvällens sammandrabbning och ett ämne som med största sannorlikhet kommer komma upp är händelserna för några veckor sedan i Libyen. Det amerikanska konsulatet i Benghazi attackerades och flera amerikanska diplomater dödades, bland annat den amerikanska ambassadören till Libyen. Romenykampanjen har lyft fram detta i debatten för att visa på att presidenten inte kan ta de nödvändiga besluten. Iran och landets kärnprogram har också diskuterats där Obama attackerats från Romney för att han är för soft mod ledarna i Iran.

Efter kvällens debatt är det inga fler stopp inför valdagen den 6:e november och kampen kommer självklart intensifieras extra mycket. Vem som vinner kvällens debatt kan vara avgörande för vem man lägger sin röst på. Men en sak är säkert, just nu är det så jämt som det kan bli och för en politiskt intresserad åskådare som en själv är det givetvis mycket spännande och intressant.

Den svindyra bensinen

Bensinpriset är en riktigt stor fråga för de familjer vi pratat med här i USA, där priset ökat från 1,89 till 3,89 dollar/gallon på tre år. Det motsvarar en ökning från cirka 3,3kr/liter till 6,8.

När ska ett svenskt parti kämpa för bensin under 4 kr/liter.

Hotet mot Israel

Kepsarna från gårdagens kampanjmöte med Ann Romney byttes idag ut mot kalotter. I ett judiskt tempel i Pinecrest i södra Miami samlades ett hundratal församlingsmedlemmar för att lyssna på Obamas före detta Chief of Staff Rahm Emanuel. Talet handlade nästan uteslutande om Obamas förhållande till staten Israel. Emanuel ursäktade sig till och med för de fåtal minuter han talade om ekonomin. Här står Israel och Iran högre på agendan än budgetunderskott och arbetslöshet.

En helt annan värld

Hittills har vi varit på två olika kampanjmöten här i Floida. På det ena dunkade öronbedövande hiphopmusik ur högtalarna innan den närmast helsvarta publiken fick lyssna på de politiska talen. På det andra värmdes den helvita publiken upp av en countryartist som pratade gud och religion i mellansnacket. Ibland överträffar verkligheten fördomarna.

Gårdagens begivenhet, där countrymusiken flödade, var ett kampanjmöte med Mitt Romney fru Ann. Mötet hölls i Boca Raton, ungefär tre kvarts bilfärd från Miami. Att åka från Miami till Boca Raton är som att besöka två olika världar. Miamis nergångna kvarter och invandrartäta befolkning byts ut mot välansade villakvarter och närmast fläckfritt rena gator. Ibland verkar staden så välordnad och steril att jag nästan tror att jag reser i en kuliss.  Var och varannan trädgård pryds dessutom av en "Romney-Ryan"-skylt. Här är republikansk hemmamark.

Kampanjmötet inleds med en countryartist som i mellanakterna pratar om sin tro och hur vi måste välja mellan Amerika och Obama. "You can't have both". Därefter följer nationalsång, pledge of allegiance och bön. Publiken består nästan uteslutande av vit medelålder där merparten bär jeans och t-shirt. Bakom talarstolen har scenen fyllts med kvinnor med "women for Mitt"-skyltar.

För en svensk känns hela tillställningen udda. Flera hundra personer har kommit hit och väntat i två timmar för att sedan lyssna på politiska talare i ytterligare två och en halv timmar. Politik engagerar onekligen på ett annat sätt än i Sverige. Själva talen varierar kraftigt. Innan Ann Romney kommer upp på scen får vi lyssna på kongressledamöter, senatorer och andra politiska kandidater men också nära vänner till familjen Romney. De senare talar nästan enbart om familjen Romneys privata egenskaper och värderingar. Gråten fastnar i halsen hos mötesdeltagarna när en före detta granne berättar om familjen Romneys stöd för hennes dödssjuka dotter.

Ann Romneys tal är det som verkligen får kampanjmötet att koka. Flera gånger avbryts hon av att publiken skanderar U-S-A. Talet i sig själv är en kombination av Obama-bashing och berättelser som ska visa Mitts goda moral och karaktär.

Sammantaget är mötet väldigt religiöst och patriotiskt. På tisdag är tanken att vi ska på ett liknande kampanjmöte med Barack Obama. Ska bli spännande att se om kontrasterna fortfarande är lika starka. Just nu känns det demokratiska och republikanska USA som två skiljda världar.

Njut av bilderna här:

"Women" for Mitt

Skön bild från kampanjmötet med Ann Romney igår.

Republikaner är svåra att få tag på

I går fick vi kontakt med ledaren för unga demokrater i Miami. Några timmar senare kunde vi träffa honom på stan och intervjua honom och senare på kvällen hängde vi på när Obamakampanjen anordnade en meet and greet med Atlantas borgmästare Kasim Reed.

I dag hade vi hoppats på att få träffa republikanerna, men tyvärr verkar inte dem vara lika öppna, i alla fall än så länge. Svåra att få tag på och mycket för krångliga media ansökningar utan svar. Men vi ger inte upp hoppet i kväll ska vi bege oss en bit norr om Miami för att gå på ett event dit den republikanske presidentkandidaten Mitt Romneys fru Ann Romney kommer.

Men de kommande dagarna hoppas vi kunna få det enklare att komma i kontakt med även de unga republikanerna i Miami. Vi får se.

"Sverige är en förebild"

Andra dagen i Miami. Medan tv-reklamerna kallar Obama för socialist passade vi på att träffa ordföranden för Young democrats in Miami, Kyle Stevens. Han tycker att Sverige är en förebild och hävdar att Obamas låga popularitet beror på missuppfattningar. Här kommer ett kort sammandrag av vår kaffestund med honom:

Kyle Stevens är trettio år gammal och driver två olika företag, ett inom läkemedel och ett annat inom infrastruktur. Vi träffas på ett Starbucks i närheten av hans nya kontor. Det visar sig snabbt att Kyle har vänner i Sverige och har besökt såväl Stockholm som Ronneby vid ett flertal tillfällen.

- Sverige är ett fantastiskt land. Jag känner mig säkrare ute på gatan i Stockholm klockan två på natten än jag gör här i min egen lägenhet. Ni har lyckats att bekämpa fattigdom, hålla nere kriminaliteten och skapa ett jämlikare samhälle.

Obamas historiska roll som USA:s första svarta president går knappast att överdriva. De flesta yngre demokrater vi talat med engagerade sig för första gången i presidentvalet 2008. Kyle Stevens är dock ett undantag. Hans politiska intresse väcktes istället av aversion mot Bushadministrationen.

- Bush sänkte skatten för de allra rikaste och startade två krig på kreditkort. Som amerikan kändes det skämmigt att resa ute i Europa. Vi var ingen förebild för världen. Tvärtom kunde jag se hur vår flagga brändes i demonstrationer i länder i Europa som borde vara våra allierade.

Strax före vår intervju nåddes vi av nyheten att Romney, enligt Realclearpolitics, tagit ledningen i ytterligare två delstater. Obamas försprång är i stort sett raderat. Kyle stödjer merparten av presidentens politik, speciellt sjukvårdsreformen och de ekonomiska stimulanserna. Han ser dock ett problem i att få amerikaner sätter sig in i de politiska sakfrågorna.

- Det finns så fruktansvärt många missuppfattningar om Obama och hans politik. Många amerikaner tror på allvar att presidenten är muslim, inte är född i USA eller att han är socialist. Missuppfattningar som att hans sjukvårdsreform kan innebära att folk nekas livsavgörande vård är också vanliga. Få människor orkar sätta sig in i de politiska sakfrågorna utan får sin information från Fox News och korta reklamklipp. En stor del av det jag gör handlar enbart om att förklara de politiska sakfrågorna och vad som egentligen står på spel.

Det finns ett område där Kyle, och de andra demokraterna vi talat med, är besvikna. Obamas användande av förarlösa flygplan, så kallade drönare, för att döda misstänkta terrorister.

- Vi dödar folk utan någon rättslig prövning. Dessutom råder det nästan ingen debatt alls om det här i USA. Det är en skam att mitt land agerar så här och tyvärr riskerar det att öppna upp för att andra länder gör samma sak.

Innan vi skiljs åt bjuder Kyle in oss till en after-work senare på kvällen. Där hålls flera tal från olika demokratiska politiker. Gemensamt för alla är att de hyllar Obama för hans insats mot finanskrisen. Det är något som också Kyle lyfter fram.

- Obama räddade ekonomin. Fler människor har jobb idag än när han tog makten. Hans stimulanser räddade industrin och hans regleringar ska förhindra alltför hejdlös spekulation. Att vi inte nått än längre beror på att republikanerna i kongressen vägrar samarbeta. Tyvärr kan det bli så även nästa mandatperiod.

På plats

Nu är vi på plats i Miami och har sovit av oss jetlagget. På CNN återkommer hela tiden en reklamfilm från en lokal republikan om hur vi inte "lärt oss av historien" eftersom "socialism alltid gör oss fattiga". Just nu handlar nyheterna mest om kandidaternas framträdanden på Al Smith dinner i New York, en välgörenhetsmiddag där presidentkandidaterna lämnar politiken åt sidan och istället håller var sitt humoristiskt tal. Båda två visar härlig självdistans. Har du 20 minuter över så titta:

I övrigt så bloggar vi på http://valbloggen.lundagard.se/ också.

Romney kom tillbaka

Inför nattens presidentvalsdebatt har trycket legat på Mitt Romney. Obama leder stort i flera viktiga delstater och har de senaste veckorna haft medvind i opinionen. Romney behövde en vändpunkt. Den fick han. Till och med demokratiska väljare korar honom till debattens vinnare. Medan Obama flackade och verkade osäker var Romney snabb och alert i sina svar och kommentarer. Han kritiserade Obamas debattmetoder samtidigt som han själv försökte lyfta blicken och talade om en annan väg framåt för USA än den president Obama erbjuder.

En amerikansk presidentvalsdebatt sker på andra premisser än en svensk. Tydligast blev det kanske när Romney utbrast "I love coal" och anklagade Obama för att göda vind- och solkraftsindustrin istället för att göra USA självförsörjande på olja och kol. Dessutom lovade han att dubbla statens olje- och gasutvinning och bygga nya oljeledningar till Kanada.

Temat för debatten var inrikespolitik, men i praktiken blev det en debatt om ekonomi och sysselsättning.

Romney menar att presidenten genom sina tankar om skattehöjningar för de rikaste i USA riskerar tusentals jobb. Obama menar samtidigt att Romneys plan för att få ordning på ekonomin är naiv då han genom att sänka skatterna tänker sig kunna dra in mer skatteintäkter.

Obamacare (Obamas stora sjukvårdsreform som ger många oförsäkrade amerikaner sjukvårdsskydd) var också uppe för debatt där skillnaderna mellan de två kandidaterna tydligt skådades. Där Mitt Romney menade på att den privata marknaden har mycket större möjlighet att fixa sjukförsäkringar till billigare priser än ett offentligt system. Han menar också att sjuk- och hälsovården måste effektiviseras så att kostnaderna kan sänkas, något han menar att staten genom Obamacare inte kommer kunna göra.

I stora delar av debatten var de båda kombattanterna oeniga med varandra om vad den andra egentligen tycker eller föreslår. Som exempel anklagade Obama flera gånger Romney för att vilja sänka skatterna med fem biljoner dollar medan Romney flera gånger hävdade motsatsen. Romney anklagade Obama för att låta en byråkratisk kommitté bestämma vilken vård som mottagarna av Medicare ska få, något som Obama förnekade. Vem som egentligen har rätt blev tittarna troligen inte kloka av. Delvis därför är det kommande eftersnacket vitalt för att avgöra vem som egentligen vunnit debatten. Än så länge har detta eftersnack handlat mer om retorik än innehåll, men Obamakampanjen arbetar nog frenetiskt med att tona ner Baracks katastrofala framförande och fokusera på annat.

Isak Engqvist och Erik Hultgren